Nu är Lykkeliten tre månader och fyra dagar. Det är fortfarande lika underbart att ha en liten bebis. Även om hon inte är så himla liten och skör längre. Nu väger hon 7250 gram. Och det är så mycket kärlek i den kroppen. Sjutusentvåhundrafemtio gram kärlek. Finns det något häftigare?
Och tremånaderssprutorna? Jotack, det gick bra. Lite ilsken blev hon några sekunder.
Men det var inte som en väninna berättade. Hon skulle ta sprutorna för två veckor sedan. Då tog två kraftiga sjuksköterskor varsin spruta – och beordrade mamman att gå ut ur rummet. ”För att hon skulle trösta efteråt.”
Min väninna sa att hon har aldrig hört ett sådant avgrundsvrål som hon hörde från sin bebis när sjuksköterskorna stack varsin spruta i varsitt ben.
Utan att mamma var där.
Hon är förstagångsmamma och vågade inte protestera.
Med vad sjutton är det för dumheter?
Är vi tillbaka på medeltiden?
Ska man behandla små barn så?
2 kommentarer
Fy sjutton vad arg man blir när man hör sånt. Jag hörde att så sent som på 70 talet här i Sverige opererade man små barn utan bedövning då man ansåg att barn inte kände smärta. Horribelt. Har varit med om ett par oempatiska läkare när man varit inne med sonen då han varit sjuk. Såna som tar väldigt hårt i barnet bara för att utföra sin undersökning. Sen att barnet blir livrädd för resten av sitt liv verkar de inte bry sig om. Nä tacka vet jag läkaren jag mötte sist som lät sonen leka med stetoskopet lite och lyssna på läkaren först innan han gjorde det omvända! Sorry om det blev lång kommentar, var bara tvungen att reagaera lite 🙂
Men söta lilla Lykke är hon 3 månader redan? Hon föddes ju nyss….nästan