Ja, det blev en härlig lunchföreläsning på Hedvig Eleonora, trots allt strul på morgonen. Först glömde jag själva föredraget och fick kuta hem fort som en tokig. Sedan var det totalstopp i trafiken – tydligen var det triatlon i centrala Stockholm. Det hade ingen berättat för mig.
Så nära att missa en föreläsningstid har jag nog aldrig varit. Svettigt värre. Men det gick bra.
Och många var där, både bekanta från förr, jätteförr faktiskt, och nya ansikten. Efteråt kom många fram och berättade sina egna historier. Jag blir alltid lika gripen.
”Tack för att du finns”, sa en tjej.
Ja, tack själv, alla ni fina. Jag älskar dessa möten.
