Femåringen blir arg mest hela tiden.
JAG BLIR SÅ ARG!
Säger han.
Det är oftast när jag ber honom plocka upp en strumpa eller två.
”Varför blir du arg?” frågar jag.
Då kliar han sig i huvudet. Det vet han inte.
”Hur gör du på dagis, då, när du blir arg?”
Han tittar på mig som om jag sagt något mycket konstigt.
”Man får inte bli arg på dagis.”
”Får man inte?”
”Nej, det är bara fröknarna som får bli arga på dagis.”
