”Titta, jag har hittat ett sätt att få henne att skratta!”, säger Gunnar.
Han sitter med Lykkeliten på knät. Hennes ansikte mot hans. De tittar koncentrerat på varandra.
Så tar han ett djupt andetag och blåser henne försiktigt i ansiktet med en lång, kittlande bris.
Hennes ögon blir först häpna, sedan glittrar det till. Underläppen åker in. Åh, vad det kittlar skönt. Vad tokigt det känns. Hon ler – och skrattar till.
”Ja! Titta!”, säger han som i triumf.
Hela familjen samlas runt dem. Storebröderna tittar fascinerat. Gunnar gör samma sak om och om igen.
Hon blåser, hon ler – och skrattar.
Det är stor kärlek mellan en far och dotter.
1 kommentar
Du skriver så fint om dina barn, jag blir alldeles varm när jag läser.