DN har en intressant serie om syskon. I dag handlar det om ensambarn.
”I dag anses det lite suspekt att inte vilja ha mer än ett barn”, säger Carina Noréen.
Och så är det kanske.
Jag är själv ett ensambarn. Min man också. Nu har vi valt att skaffa tre.
Det säger något om oss. Och vem vi vill vara.
Är ni ensambarn? Hur har ni tänkt när ni har bestämt er för hur stor er familj ska vara?
4 kommentarer
Det finns nog för och nackdelar med allt,vi var 4 syskon när jag växte upp.Och jag har själv 3 barn.Att skaffa mer än ett barn var nog en självklarhet,man ville att det skulle få syskon.Det som är spännande med att ha syskon är att man är så olika som individer,bara för att man har samma mamma och pappa har man helt olika åsikter om saker och ting.Och det är ju inte säkert man älskar varandra bara för man är syskon(det märker man när man blir vuxen)Vi syskon har haft en del konflikter i vuxen ålder som är jobbiga.Men för den skull vill man inte vara utan sina syskon.Jag kommer ihåg att man var avundsjuk på kusiner som var ensambarn,tänk att få hela baksätet i bilen för sig själv när man åkte på semester.Vi satt som packade sillar på våra semesterresor.Jag tror att syskon är guld värt.Men man måste respektera alla människors val här i livet,en del väljer ett barn och andra väljer att skaffa många.Ana
Japp ensambarn och utan pappa!
Det har sat sin prägel, även fast jag fått en underbar uppfostran av min mamma.
Har alltid önskat mig stor bullrig familj och nu har jag det och jag bara myser….
Jag är ensambarn, helt enkelt därför att mina föräldrars försök att få fler barn efter mig inte lyckades. Och på 70-talet existerade inte termen ”sekundär ofrivillig barnlöshet”. Jag tycker mina föräldrar har givit mig en bra uppväxt, men den var extremt fattig på jämnåriga. Det fanns inte jämnåriga kusiner, inte heller jämnåriga barn i bekantskapskretsen i någon större utsträckning. Jag tror att jag hade mått bättre av att haft syskon, men det finns ju ingen att klandra för det. Däremot är det nog en stor orsak till att jag nu väntar vårt fjärde barn, jag älskar att vara en ”stor” familj!
Jag också endabarn. Jag har inte haft syskon – har inte saknat det heller. Men trodde att fördel ha ett flera syskon. Att dela familjelivet att aldrig vara ensam, dela glädje och hemligheter ihop.;-) Att kunna ha en allians partner mot arga föräldrar på osv.Kunna lära sig hantera ”livet” och sociala livet tjuvnyp och i trygg familje miljö, som, som föräldrar som rättvisa ”domare.
Senare, disckotioner med vänner med syskon,
inte hållet med om det.
Då säger mina vänner syskon som var konflikter, pga svartsjuka om kärlek och prylar.Aldrig får vara ifred. Utanför skap Osv.
Det för fördelar och nackdelar med vara endabarn. Du får både alll positiv och negativ uppmärksamhet. Det känns mera att få uppmärksamhet både postivt och negatift. Man ingen att jämföra sig med – ingen att dela sig av tankar och känslor med. Ingen att träna sociala färdheter med. Kan vara svårt att lära sig dela med sig…osv