Belinda har svarat på mitt blogginlägg. På sin blogg. Under rubriken ”Är jag en alkismamma?”
Belinda, jag älskar dig.
Men.
Jag vet inte, är du en alkismamma?
Varför dricker man ”väääldigt mycket rödvin” på ett barnkalas?
”Men herregud, ta´t lugnt. Jag drack rödvin men jag var ju inte packad. Har man druckit så mycket rödvin som jag gjort de senaste åren blir man immun. Ja, DET var ironiskt. Lyssna. Vi var 20 pers, över hälften vuxna, det var inget barnkalas utan öppet hus för våra kompisar (och deras ungar). Jag drack några glas vin men men blev ju inte i närheten av packad. Packad blir jag på stan med mina grrls. Inte på dagis…”
I vart och vartannat blogginlägg hyllar Belinda alkoholen, sin vuxenvälling.
Som så många andra pubertala mediamänniskor.
Det verkar som om alla i mediasvängen har en alkoholindränkt snuttefilt som de vägrar släppa.
Seems a lot like an addiction to me.
Och sedan kommer den gamla vanliga visan. Om att vi som inte dricker framför våra barn har blivit skittråkiga:
”Föräldrar slutar existera som individer när de får barn för att ”satsa” på familjen. Träffar knappt kompisar längre, glömmer hur en barrunda på stan, en timme i gymmet eller ett planlöst flanerande på H&M egentligen känns. Vi är skilsmässobarnen, nyckelbarnen, som gick lite vilse på vägen. Vi började knarka trygghet. Vi blev duktiga men mer då?”
Vi har inte hjälm på våra barn, Belinda.
Men jag vet hur det känns när föräldrar blir glansiga på ögonen eller skrattar för högt eller blir sentimentala. Det är inte kul. Det känns bara otryggt.
Och det tror jag du vet också.
Peace and love, Belinda.
9 kommentarer
”Men jag vet hur det känns när föräldrar blir glansiga på ögonen eller skrattar för högt eller blir sentimentala. Det är inte kul. Det känns bara otryggt.”
Nej Hillevi. Det är inte synonymt med ångest för alla barn.
Det blir det först om deras glansiga ögon etc paras ihop med ett sjukt beteende.
Hej!
Jag läser här hos dig i bland men har inte kommenterat tidigare. Men nu måste jag skriva lite känner jag.
Jag har själv tre (snart fyra) ungar och jag har haft anledning att fundera på det det där med barn och alkohol. Ingen bra kombination tycker jag. Eller snarare alkoholpåverkan och barn är en dålig kombo.
Spontant känns det inte som att det handlar så jättemycket om själva drickandet just i det fallet du refererar till, utan snarare behovet av att snacka om det. (Jag har dock inte läst så jättenoga vad den bloggare som du refererar till har skrivit. Det räcker med dina citat.)
Jag tror att det ligger i det där med att man inte ska ändra på sitt liv för att man blir mamma man ska fortfarande ”vara lika snygg” och ”ha lika roligt som innan” och framför allt är det viktigt att alla andra har fattat att man lyckas med det. Eller?
Jag erkänner gärna att jag blivit mindre ”party” sedan det kom barn här men det känns som en natulig del av livet…
Jag tror att man ska vara ganska försiktig med alkohol i barns närvaro. Det kan vara ok med ett glas vin till maten, lite glögg på julen. Inga barn mår bra av fulla föräldrar. Jag tycker nog att man ska visa sina barn att vuxna kan umgås och ha kul utan sprit. Ja det går, min mamma har aldrig druckit alkohol hon tycker att det smakar skit helt enkelt pappa kan ta ett glas vin till maten det är helt ok.
Jag har jobbat med barn till alkoholister och det är ingen rolig syn de har av sina föräldrar.
Så bra att du vågar ta debatten och säga din åsikt trots att Belina ”försvarar” sig och slår ifrån sig. Jag håller helt med i ditt resonemang och efter att ha läst din bok Kärleksbarnet vet jag ju att du talar av egen erfarenhet.
Alkohol är ett tabubelagt ämne som bränns när man ta upp det. Bra att du är en av dem som tar debatt!
Själv dricker jag något glas vin till helgen helt oförblommerat inför mina barn. Jag tror på att visa för sina barn att det inte är ”något särskilt” med att mamma och pappa dricker alkohol. Det lär dem förhoppningsvis också att bruka den med måtta när de blir större och jag vill vara en god förebild för dem även i detta fallet.
Men att bli glansig i ögonen, bli extra ”snäll”, nä så långt vägrar jag gå.
Det är pinsamt och barnsligt av (dessutom offentliga!) personer som Belinda att låtsas vara cool och dricka mycket i sammnahang där barn är med. Väx upp tjejen!
Jag läser din blogg varje dag med stor behållning och har även en länk till dig på min blogg.
Fortsätt, Hillevi! (Och ha en trevlig vecka)
Som vanligt så fungerar inte generaliseringar, varken åt det ena hårddragna hållet eller det andra. Något som är en sanning i en familj behöver inte vara det i nästa. Jag har stor förståelse för att de som själva växte upp med alkoholiserade föräldrar inte vill dricka inför sina barn. Min pappa söp ihjäl sig för tre månader sedan, hans alkoholism fanns där hela min barndom, men hade inte alls de konsekvenser för mig som dina föräldrars drickande hade för dig Hillevi. Men ändå skulle jag vara ytterst tveksam att dricka inför mina (framtida) barn. För de som har föräldrar som haft ett normalt förhållande till alkohol så behöver det inte känns konstigt att ta något eller några glas inför sina barn. Man vet var gränsen går. Varför är vi alltid så snara att döma och placera människor i fack?
Tack för föregående inlägg från Michaela. Fanatism och svart-vitt tänkande är aldrig bra vad det än gäller. Det där med glansiga ögon har jag aldrig tänkt på, ska titta extra i någons ögon nästa gång det är fest och vindrickning.
Nja… Lite mer nyanser tack!
Jag är dotter till en periodare; jag vet hur det är att inte våga bjuda hem kompisar för att man inte vet i vilket skick han var, eller ligga livrädd för att han ska ramla ner för trappen i fyllan & villan och bryta nacken av sig.
MEN våra födelsedagskalas (för både barn & vuxna) är inte alkoholfria. De är inga fylleslag eller cirklar på något vis runt flaskorna, men dom finns där för de som vill ha ett glas vin eller en grogg.
Jag vill att mina barn ska se att det går att ”umgås” med alkohol i bilden; det handlar inte om fullast fortast utan är en god dryck som ska drickas med måtta.
Som min farmor alltid sa; för mycket & för lite skämmer allt!
Har man någonsin sett vad alltför stor alkoholkonsumtion gör med barn, hur det förstör hela delas tillvaro, då kan man aldrig mer ha en sån där ’cool’ avslappnad attityd till kombinationen barn och alkohol. Jag får rysningar när jag hör talas om festande i kombination med barn. Nu står midsommar framför dörren, en högtid som i hög grad ska vara barnvänlig och samtidigt ofta firas med en väldig massa alkohol. Hur kombinerar man det? Ska man vara en sur moraltant och lägga veto för snapsen för att det finns barn med, eller ska man lita på att folk slutar i tid och att barnen nog står ut att se glansiga ögon på annars skötsamma och nyktra föräldrar. Jättesvårt tycker jag!
Intressant hur debatten här enbart rör sig bland mammor, från mammor till mammor när många av dom som vuxit upp med alkoholism refererar till en alkoholiserad far. Och de verkligt stora problemen, alkohol som leder till våld och misshandel, är även dessa starkt mansrelaterade.
Därför blir jag så less och trött när det återigen blir en skuldbeläggandedebatt mammor PMellan. Vem offrar mest för sina barn? Vem är bäst morsa?
När det verkliga problemet ligger nån helt annanstans.