Vi åkte ut till landet i alla fall. Strax efter det värsta snöovädret. Och varje gång vi kommer ut hit till Roslagen så är det som ett stort wow! – det här är faktiskt vårt!
Det enda som är jobbigt är att det är så fruktansvärt kallt att gå på toa. Det är en frystoa, och gör verkligen skäl för namnet.
”Mamma, nu ska vi ut och göra en trädgård!”, söger Elliot.
Japp.
Det är sju minus, men vad sjutton. Vi har fixat pallkragar och jord från handelsträdgården. Klart grabben ska ha en trädgård!
2 kommentarer
Det är så mysigt när man kan börja så sina små frön i marken,gissa om dina killar kommer att tycka att det är kul att se när det växer så det knakar.Kul är ju att så en massa som man kan smaka på.Och det är så härligt när man kan plocka egna hallon och andra bär.Vad jag längtar efter svenska jordgubbar,det är så gott med dom helst i början av säsongen.Nu får vi hoppas att dessa isvindar försvinner snart så vi kan njuta av vårvärmen istället.Jag vill ha våååååååår nu.Ana
Coolt att du firat påsk i Senneby – jag har denna påsk följt din blogg från lantstället i Rangarnö 🙂 Världen är bra liten ibland.