Eftersom jag har vuxit upp med halva Hells Angels-gänget i Sverige – vi gick i samma skola, Dammfriskolan i Malmö – så läser jag nu med visst egenintresse boken ”Svensk maffia” av Lasse Wierup och Matti Larsson.
För jag vill försöka förstå:
Hur kom de sig att min strulige, lille blonde klasskompis blev ökänd gängmedlem?
Och alla de andra, som terrade oss i korridorerna, varför gjorde de det redan då? Långt innan mc-gängen startats i Sverige? Varför ballade just de killarna ur? Vi bodde ju inte i ett problemområde, tvärtom, då var Mellanheden en av Malmös finare stadsdelar.
Men redan på sidan 14 får jag några ledtrådar:
”Påfallande många gängmedlemmar berättar att de vuxit upp utan pappor och att de saknat tydlig gränssättning under uppväxten.”
Många är sökare, och har tidigare hoppat från nazigäng till invandrardominerade kriminella grupperingar.
”Hos många skymtar en längtan efter att fly in i en sluten manlig gemenskap, fri från familjelivets krav, där kvinnor inte är välkomna.”