”Visst, jag håller med om att alkohol och barn inte hör ihop och dricker själv ytterst måttligt. Men det är inte det det här handlar om. Kostråden som livsmedelsverket ger handlar ju om vad som är skadligt för det ammade barnet att få i sig och det är inte ett eller två glas vin ett par gånger i veckan (och inte mer heller, i ärlighetens namn). Och jag tycker att det är befriande att deras råd numera stämmer bättre överens med det man faktiskt vet om vad som går ut i blodet. Sedan tycker jag att alla föräldrar ska tänka sig för vad gäller alkohol, men det är inte för amningens skull. Hur ofta pratar man om pappans alkoholintag?
hälsningar Karin”
Svar: Ja, som kritisk journalist har jag länge varit skeptisk till livsmedelsverkets svarta lista, som känns ganska dåligt underbyggd, rent vetenskapligt.
Egentligen är det konstigt att livsmedelsverket ger kostråd över huvud taget om alkohol – som ju är en drog. Inte mat. Vi glömmer ofta det, eftersom det alltid ges ”vintips” till alla matrecept i alla tidningar. Helt okritiskt. Tänk om någon skulle ge hasch-tips till soppan, eller rentav LSD-tips till sillen i påsk?
Helt otänkbart, eller hur?
Och jag tror att eftervärldens dom mot oss journalister som så totalt okritiskt tipsar om alkohol till höger och vänster kommer att vara hård.
I en nyligen publicerad brittisk undersökning, som rankade tjugo droger i förhållande till beroendeskap, dödsfall och samhällseffekter hamnade alkohol högre på varningslistan än LSD och ectacy. Något att fundera över, kanske.
3 kommentarer
Alkoholen är så djupt nerbäddad i vårt historiska dunbolster att många av oss har svårt att urskilja örngott från påslakan.
Således är det desto viktigare att faktiskt börja vädra sängkläderna, bädda rent och kanske köpa nytt!?
Alkohol är ingen mänsklig rättighet, vare sig för mor eller i synnerhet ofött barn, så jag välkomnar dessa nyktra diskussioner som nu förs.
Visst är du kritisk journalist, men ibland känns det som att du är överkritisk. Men vi alla – inklusive du själv – förstår varför din inställning mot alkohol är så nitisk.
Om man dricker för mycket, är det av ondo, men rätt använt kan alkohol betraktas som läkemedel. På samma sätt som LSD som man kan använda som läkemedel t.ex. mot parkinson. Och amfetamin används i dagens läge mot ADHD (vilket jag i och för sig är kritisk till ?). Canabis vill jag minnas kan användas som värkstillande i vissa sjukdomar där patienten inte tål värktabletter osv. Botox förresten kan användas som läkemedel mot vissa muskelsjukdomar.
I detta aktuella fall pratar vi om mängder från ett halvt glas till ett helt glas vid ett och samma tillfälle. Ingen seriös journalist kan väl påstå att vi då samtidigt pratar om ”fylla” – eller hur? Även aspirin ska intas med måtta. Annars förvandlas dess goda egenskaper till dåliga och i värsta fall kan man dö..
När man tänker på den brittiska forskningen kan man fråga sig hur många dödsfall som skulle inträffa ifall det existerade 40 miljoner LSD-användare i England..
Och vidare undrar jag varför du inte tar upp cigaretterna och amningen eller cigaretterna och graviditeten eller pappas rökning.
Och i samma veva vill jag påpeka att jag själv varken röker eller dricker. Men vill någon dricka ett glas vin till maten kan jag absolut inte betrakta henne som dålig förälder för det. Sämre förälder då är den som förpestas luften med sina cigaretter. Eller som bråkar med sin partner inför barnen och gör dem rädda.
I ditt eget fall t.ex. tycker jag att din mammas sadism nog var värre än hennes alkoholism. Men du själv har kopplat ihop de två sakerna..
Puss på dig!
Hej alla läsare och bloggare här hos Hillevi. Jag vill ge mitt perspektiv på det här med små barn och alkohol. Det är svårt att diskutera alkohol utan att uppfattas som en moraltant, men jag vill ändå göra ett försök.
Om vi bara för en kort stund glömmer vuxnas rätt till alkohol och enbart fokuserar på barnens perspektiv, så finns det nog ingenting, mig veterligen som skulle få ett barn att säga att de tycker bättre om sina föräldrar när de är påverkade av alkohol eller någon annan drog, än om de är sig själva.
Jag jobbar med alkohol ur ett barnperspektiv och hör allt för ofta personer som berättar om sina upplevelser när de som barn togs med till fester där det dracks en del. De var stora nog att förstå vad som hände och mådde dåligt över det, men fick aldrig chans att sätta ord på vad de känt.
De allra flesta vuxna i Sverige väljer att dricka alkohol någon gång då och då. Vis av egen erfarenhet räcker det med små mängder alkohol för att t ex lukten ska bli annorlunda. Små barn märker snabbt personlighetsförändringar hos sina föräldrar, oavsett om det gäller ilska, oro, sjukdom eller missbruk. Detta måste vi vara medvetna om.
Det har gjorts studier på barn som lever med missbrukande föräldrar. Adrenalinhalten hos de barn som undersöktes, sägs ha legat på samma nivå som hos elitsoldater i strid. Dessa barn måste ständigt vara beredda på att något oväntat eller otrevligt kan inträffa. Är detta OK? Ska barn behöva vara oroliga, ta ansvar för eller vara redo att anpassa sig till vuxnas alkoholbruk/ missbruk? För mig går inte den ekvationen ihop.
Jag tror inte att allt bruk av alkohol är missbruk, men jag vill starkt betona att vuxna som dricker alkohol måste fundera över sina val, inte minst ur ett barn perspektiv. Barn behöver få känna trygghet och tillit till sina föräldrar. I takt med att föräldrar dricker alkohol, så minskar förmågan att ge rätt omsorg till sina barn. Låt oss alltid komma ihåg att barns trygghet är de vuxnas/föräldrarnas ansvar.
Min önskan är att alla som väljer att dricka alkohol också är medvetna konsumenter, som väljer när, var, hur, hur mycket och vad som är lämpligt att dricka utan att det får konsekvenser för andra i sin omgivning.
Jag lever sedan snart fem år som helnykterist och har fått en helt annan syn på alkohol. Fenomenet alkohol har redan fått en alldeles för stor plats i alldeles för många människors liv och även om det numer anses OK rent medicinskt att dricka alkohol när man ammar, så ställer jag mig bara frågan: VARFÖR? Ge dina barn en helt alkoholfri uppväxt!