Efter Andra Chansen – ja, vad ska man säga – så kollade jag mailen och hittade det här fina, fina, från Ullis:
”Hej Hillevi!
Jag är en småbarnsmamma som då och då kikar in hos din fina blogg. Jag hittade till dig 2003 då jag fick mitt barn andra barn i maj och jag veta att ditt äldsta barn också föddes då. För ett tag sen läste jag kärleksbarnet och jag blev väldigt gripen av berättelsen. Jag läste och läste till långt in på natten, tog med mig boken och läste på jobbet, på varje fikarast och lunchrast. Jag kunde bara inte sluta läsa och när den tog slut så ville jag veta mer. Tur att jag hade din blogg och jag vet ju att det har gått bra för dig i ditt vuxna liv. Efteråt har jag tipsat kompisar om boken som också har läst den och tyckt att det är en bra och väldigt gripande bok.
Nu har det gått några veckor och jag har inte tänkt på boken men så inatt drömde jag om dig! Jag och en kompis for hem till dig, du bodde i ett hus som såg ut som Villa Villekulla 🙂 och vi pratade mycket om hur du haft det som barn. Sen följde vi dig till dagis där du hämtade dina gulliga ungar och du hade en så otroligt fin gravidmage. Du hade inrett hela trädgården bakom ditt hus som ett nöjesfält för att barnen skulle få ha roligt, och de hade de verkligen!! Knasig dröm, va! :-))
Jag vill bara önska dig lycka till med barn nr 3 och tacka för att du skrev kärleksbarnet. Hoppas du inte tog illa upp att jag mailade dig.
Kramar
Ullis”
Svar: Tack snälla fina du. Vilka vackra ord. Och vilken häftig dröm! Ett nöjesfält bakom sommarstugan är ingen dum idé alls.
