Syskonkärlek

I dag var det en sådan där idyllisk hämtningsdag från dagis. Jag och lill-Movitz hämtade Elliot strax före tre. Och vi tog den långa vägen hem. Över Lärarhögskolans stora trappa, klätterträdet, den blå tungan… De rullade nerför gräsmattorna, gick balansgång på de stensatta planteringarna och Elliot drog Movitz på sparkcykeln.
”Jag har längtat efter Movitz”, sa han.
När vi kom ut på gatan log jag mot Elliot:
”Vad länge sedan det var som vi tog den här långa vägen. Det har vi nästan inte gjort sedan Movitz var en liten bebis.”
”Jaa…” sa Elliot ”…men nu är han en riktig lillebror.”

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.