Åh dessa nätter

Jag vet inte vad det är som händer med tvååringars hjärna, men så fort vi går på dagis igen så vaknar han på nätterna.
Och då pratar vi inte om fem minuter eller en halvtimme.
Vi pratar timmar!
Jag tvärvägrar att gå upp, men jag ligger vaken ändå och hör hur han tjoar omkring med Gunnar.
Så nu är både han och jag dödströtta. Jag kan knappt stå på benen, det känns som om jag ska svimma eller spy, pick your choice.
Och Gunnar… jag har inte lyckats väcka honom än.

1 kommentar Skriv en kommentar