Jessica har skrivit dagens snällaste mail:
”Har snart läst ut ”Kärleksbarnet” och den är fantastisk. Jag vill tacka för den underbara boken. Innan läste jag ”Mig äger ingen” och det var en bra bok. Tänkte att det är nog såhär man skriver om man drillar sig på skrivarskola och siktar på bra recensioner och pris. Och förstås har en stor talang och intressant historia. Funderade lite på att ha den som skrivskola och slags facit för mitt eget skrivande.
Så började jag på ”Kärleksbarnet” och efter tio sidor vill jag bara skrika: DETTA ÄR JU DEN LYSANDE BARNDOMSSKILDRINGEN! HALLÅ ALLA PRISUTDELARE?!!! Det finns så många paralleller, även till ”Svinalängorna” men det är ”Kärleksbarnet” som träffar rätt i magen och hjärtat och själen. Den är riktigt modigt självutlämnande på det viset som hjälper en läsare. De andra är tillrättalagda, bra, men inte i närheten. Särskilt inte Linderborg.
Jag tror mig förstå Linna ganska exakt vad gäller hennes invändningar, fast jag har inte läst hela hennes text/er. 1. Kärleksbarnet, Klart, överlägset, slår de andra med… vad nu som inte är en klyscha… Är mycket, mycket långt före i det viktigaste: Förmedla känsla och en mycket bra och uttömmande och upplyftande historia. 2. Svinalängorna 3. Mig äger ingen.”
Svar: En stor julpuss till dig, Jessica!
1 kommentar
Jag håller med om att Kärleksbarnet är en väldigt bra bok.
Den skulle vara omnämnd mycket mer och i fler sammanhang än vad den är. Och den förtjänar absolut också Augustpriset.
Det var intressant att läsa intervjun i Accent också med dig, Åsa och Anders.
God jul