Mer från Vuxna barn till alkoholister:
”Vi lärde oss att inte visa våra känslor som barn och fortsatte med det även som vuxna. Som en följd av detta förväxlade vi kärlek med medlidande och var benägna att älska människor vi kunde tycka synd om och rädda. Vi var dessutom beroende av spänning och upphetsning i alla våra relationer och föredrog konstant oro framför en frisk relation.
Detta är en beskrivning av hur vi var, ingen anklagelse.”
Är det någon mer än jag som känner igen sig.
1 kommentar
Jag lever med ett vuxet barn till en alkoholist. Det där med spänning stämmer. Oj vad det stämmer. Det stämmer så mycket att hon nu är på väg att lämna mig.
http://separeradeagg.blogg.se