I går var vi ju på Gröna Lunds julmarknad. Skitmysigt och kändistätt. När jag skulle kasta iväg bollar i en soptunna stod den gamle försvarsministern bredvid. Fullt nykter. Vilket nog fick mig att spänna musklerna lite extra.
”Klara, färdiga, gå!”
Totalt fokus på soptunna nummer sju. Jag tog i för kung och fosterland. Satsade allt jag hade. Bollarna gick i som bara sjutton. Nu jävlar skulle jag vinna!
Mera bollar japp! Och där flög något rött. Konstigt. Mera bollar. New bolls, please.
Men varför stannade räkneverket? Jättekonstigt.
Plingeling!
Där var det slut. Räkneverket tycktes ha fastnat på 80. Attans.
Man kanske skulle försöka igen. Tio spänn. Jag famlade efter plånboken i fickan. Där var det tomt. Men… lade jag den i vagnen? Nix.
”Har du sett min…”
Då trillade poletten ner. Det där röda som flög ner i soptunna nummer sju…
Jag tittade på försvarsministern.
”Jag tror jag kastade ner min plånbok i soptunnan!”, sa jag och började fnittra hysteriskt.
Han rörde inte en min. Vem var denna konstiga människa? Vad pratade hon om? Var hon kanske socialdemokrat? Eller ännu värre, miljöpartist? Och var hon över huvud taget nykter?
Gröna Lund-flickan i röd tomteluva fick stoppa spelet och kalla in extrapersonal. För jajamensan. Min röda plånbok låg i soptunnan. Och stoppade upp bollarna! Så jag hade inte bara kastat iväg en plånbok, vilket rent tekniskt sett borde vara mycket svårare, jag hade dessutom förlorat en massa poäng!
Det grämer mig nästan mest.
