Jag fick en så sorglig och fin bloggkommentar från Charina:
”Jag håller med helt och hållet. Jag har vuxit upp utan min far och jag visste inte ens vem han var. Jag hade återkommande drömmar när jag drömde att en man kom och låste in mig i en flyttbil för att han var min pappa. Jag har nu vid 49 års ålder träffat honom totalt tre gånger. Han ringde några gånger förra året när han fått veta att jag fått bröstcancer men efter några samtal var jag inte intressant längre. Pappor behövs för alla barn – man blir vilsen och osäker över att bli bortvald – glömd.
Charina”
Vilken loser din pappa är som inte förstår vilken fantastisk dotter han har, Charina.
