Johanne om pappor

Johanne Hildebrandt skriver en krönika i Aftonbladet om hur viktiga pappor är. Om hur papporna formar barnens världsbild och avsaknaden av dem skapar ett stort tomrum:

”Jag vet för jag växte själv upp utan en far och även om hans frånvaro hade en rationell, intellektuell förklaring var det ändå en stor sorg att som spädbarn bli bortvald av ena föräldern.”

Hon skriver att hon kan bli vansinnig av ilska när hon pratar med en del skilda par, sådana som ”grävt ned sig i skyttegravar och för ett ställningskrig där ungarna är vapen”. Det finns ingen ursäkt att bete sig som fem när man närmar sig fyrtio, skriver hon och jag sitter och nickar mig igenom hela krönikan. Ja, ibland fattar man inte hur vuxna människor kan bete sig som somliga gör. Det är både pinsamt och sorgligt. Och Johannes slutkläm går till de frånvarande papporna

”Några som också omedelbart ska kamma till sig är de som inte begriper hur viktiga de är för barnen, papporna som lovar saker som de sedan inte håller, de vars faderskap är en sårig vandring full av svek och otrygghet.”

2 kommentarer Skriv en kommentar