Vattenläcka!

Det är mycket nu. Lillebror kör runt som en jordfräs i sängen om natten och kräver hela tiden att få ha minst ett bröst i munnen. Modern får följdaktligen inte sova så mycket.
Men det är inte bara sömnbristen som är problemet – hon hänger över huvud taget inte med längre. Plötsligt var han sju månader och någon sa att han nog behövde mat. Vad menade de? Hennes lille bebis? Skulle han redan äta burkmat. Joodå. Hon borde ha börjat för flera månader sedan. Och knappt hade hon öppnat en burk plopp! förrän killen började krypa! Men herregud vad tidig han är! tänkte modern fast egentligen var han helt i fas med sin utveckling. Det var bara hon som var helt i otakt.
Och innan hon hunnit öppna nästa barnmatsburk plopp! så reser han sig upp mot vad som helst. Precis vad som helst. Cyklar och annat livsfarligt som storebror kräver att få ha kvar i vardagsrummet. Och allt detta inträffar samtidigt som modern fyller fyrtioett och har en liten existensiell kris och den nya yuppiegrannen har bestämt sig för att totalrenovera lägenheten.
”Det kommer nog att låta en del i början på veckan. För då ska vi riva två väggar”, sa grannen glatt.
”Då får ni riva tyst och försiktigt”, muttrade modern som gärna såg att lillebror fick sova lite grand, åtminstone på dagarna.
”Ja, du får komma in och säga till om vi stör”, sa yuppietjejen.
”Nej då. Jag lämnar bara in ett par skrikande barn till dig.”
Tjejen skrattade. Hon trodde nog att modern skämtade.
Så nu skulle det bli kalas på alla fronter. Fadern hade dessutom köpt en fyrtiotvåtums-tv som det nu fanns YTTERLIGARE en fjärrkontroll till, och hon hade ingen aning om hur hon skulle kunna få på eller stänga av någonting längre. Hon stod bara med fem fjärrkontroller i handen och fick spader när storebror skrek att han ville se KALLE ANKA! och herregud vilken fjärrkontroll var nu det eller var det videon och varför i helvete fick hon bara in någon svart man i turban som pratade något obegripligt språk!?
”JAG VILLE SE KALLE ANKA!”, krävde storebror och modern kände hur underläppen svajade.
BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR! BANK! BANK! BANK! sa det från grannen bredvid.
Och lillebror försökte resa sig upp mot det vassa bordet. Herregud hur kom han dit?! Hon satte honom ju i andra änden i rummet alldeles nyss.
Modern slängde fjärrkontrollerna och räddade livet på honom. Fick ett gurgel som tack. Som knappt hördes för allt BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR! BANK! BANK!BANK! från grannen intill och storebrors MAMMA JAG VILLE SE KALLE ANKA!
”Men jag kan inte! Jag klarar inte av de här förbannade fjärrkontrollerna! Jag vet inte hur man gör! Vi får vänta tills pappa kommer hem!”
Fadern var och parkerade bilen någonstans. Det var städdag. Det var alltid städdag och fadern måste alltid parkera om. Kändes det som. Eller också var det bara hans ursäkt för att få komma hemifrån en stund och få lite lugn och rol
BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR! BANK! BANK! BANK!
Hon behövde minst tre alvedon. Nu.
”Jag ville se Kalle Ankaaaaaaaaa!”
BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR! BANK! BANK! BANK!
Lillebror reste sig mot bokhyllan, snurrade ett varv och ramlade på magen. Luften gick ur honom. Han ylade igen. Just nu ylade han dygnet runt. Hon visste inte riktigt varför. Tänder? Sömnbrist? Eller var hon bara en dålig mamma? Hon borde läsa en bok om barnens utveckling första året, men när sjutton skulle hon hinna det?
TYSTNAD.
Hon lyssnade. Det hördes inget borrande och bankande längre. Gud vad skönt, äntligen hade de slutat för i kväll.
Hon gick ut i köket för att ta tre alvedon när det ringde på dörren. Men! Vad var det nu då? Hon suckade och öppnade.
”VATTENLÄCKA!!!”
Modern stirrade på yuppietjejen.
”VI HAR EN VATTENLÄCKA!”
Modern blinkade.
”VI HAR SLAGIT SÖNDER ETT RÖR! VET DU VAR MAN STÄNGER AV VATTNET?!”
Modern kände hur skrattet började bubbla upp från magen. Nej, det här var bara för mycket. Hahaha!, skrattade hon högt, medan grannen stod och skrek SHIT SHIT SHIT VATTENLÄCKA i mobiltelefonen.
”HAHAHAHAHAHAHAHAHA!”
Tack och lov kom fadern hem i samma ögonblick. Annars hade väl modern åkt på ett kok stryk.
Hon backade in i lägenheten med de båda barnen medan hon fortfarande skakade av skratt. Vattenläcka! Det skulle säkert bli översvämning. Bara det var ju hysteriskt roligt. Eller också höll hon bara på att bryta ihop.
Fadern kom in efter tio minuter. Faran var över. För den här gången. Han visste faktiskt hur man stängde av vattnet.
Modern slutade att hälla upp vatten i coca cola flaskor och gjorde en mental notering om att lära sig stänga av huvudvattenkranen också. Någon gång.
Först skulle hon se till att hon fick sova lite, lära sig fem fjärrkontroller eller åtminstone hur man fick igång Kalle Anka – och lära sig allt om små barns utvecklingsfaser.