Pang i bygget

Ibland kan fadern komma med en sådan där käck kommentar om lillebror.
Typ: ”Jag tror han är hungrig.”
Modern tycker att det känns ungefär som om hon skulle gå iväg till en byggarbetsplats, åka upp på tredje våningen och gå fram till någon i snickarbyxor och hörselskydd och säga:
”Jag tror du ska använda en vinkelhake här.”
Och efter fem dagars ledighet tillsammans, inklusive klämdag och planeringsdag på dagis, så kändes det som om hela fadern var en spik i foten.
Hon var uppenbarligen vd för byggföretaget Familjen – och fadern var på sin höjd praoelev.
Om inte hon hade total koll på hela bygget så skulle alltihop rasa. Det kändes som om hennes regler och rutiner var det enda som höll ihop tillvaron. Möjligtvis lite skakigt. Som om hon surrade ihop ett helt femvåningshus med isoleringstejp.
Det kunde med andra ord inte hålla hur länge som helst.
Hon inledde lördagen med att ta till storsläggan.
”Vi måste städa i dag, här ser ut som fan!”
Då var klockan 07.50.
Klockan 08.00 hade hon redan skurat golven i köket och hallen och bäddat sängarna och hängt in kläderna som fadern lagt i spjälsängen – för herregud varför flyttar män bara på saker? – och plockat undan alla leksaker från golvet och svurit långa eder för varje sak som fastnat i hålfoten.
Fadern satt inne hos storebror och byggde med klossar och tittade förvånat på henne.
Sedan tog han med sig lillebror ut i köket och smulade ner hela köksgolvet som hon just skurat.
I det ögonblicket gick fadern från att vara en hyvelns kille till att bli totalsågad.
Med motorsåg. Rena massakern.
Varenda misstag han gjort de senaste sju månaderna slogs in med sjutumsspik och häftpistol. Inte ens när de gick och handlade tog han rätt varor. Cola light när det fanns Pepsi max för fem kronor flaskan!
Det var då praoeleven fick nog.
”Bara för att du tycker att det är en bra idé att fixa ett våtutrymme och dra igång slagborren klockan fem på morgonen – eller käka lunch klockan nio, så kanske inte alla andra tycker det!”
Det tog skruv.
Modern insåg att hon ärvt sin moderns helvetiska förmåga att envist hamra in sina egna jag-vet-bäst i huvudet på folk. Och gärna avsluta med spikpistol.
De fick ta en time out i majregnet – och ha ett akut medarbetarsamtal.
”Vi är ju för bra för det här”, sa modern.
Storebror använde sina händer som hörselskydd. Han orkade inte med det här tjafset. Han ville mycket hellre sitta och vissla på småbrudar.
Modern och fadern gjorde upp en arbetsplan. Och varsin arbetsbeskrivning. Nu var båda vd. Med rätt att handla vilken jäkla cola de ville.
För modern och fadern ville ju som vanligt precis samma sak. Egentligen. Problemet var väl snarare att modern bodde på bygget dygnet runt och därför ansåg sig ha tolkningsföretröde på samtliga punkter.
”Förlåt”, sa modern.
”Ja, det är en himla tur att vi kan prata”, log fadern.
Sedan låste han fast henne i ett skruvstäd i regnet och gav henne en riktig vattenpuss.

3 kommentarer