Warning: Constant WPLANG already defined in /home/granding/flytt.hillevi.nu/wp-config.php on line 69
Då började Bosses mamma krångla – Hillevi Wahl

Då började Bosses mamma krångla

Bosses mamma och pappa skulle köpa en begagnad åkpåse, per annons. De skulle åka till fjällen och Bosses antroposofiska mamma hade nogsamt utvalt en alldeles speciell åkpåse.
Allting var klappat och klart. Hela familjen spände fast sig i bilen för att åka till åkpåsens nuvarande ägare, i Mälarhöjden.
Redan när de kom in i huset började det. Det var ett alldeles fantastiskt hus med utsikt över hela stan. Bosses mamma och pappa blev helt tagna.
”Vi köper huset i stället”, skojade Bosses pappa. Något han skulle få ångra att han sa.
Ty när åkpåsesäljarna öppnade dörren gick något snett.
De hälsade nämligen inte på lille Bosse.
Bosses mamma blev illa till mods. Det blev dåliga vibrationer i luften.
För att få tillbaka den trevliga jag-vill-köpa-er-åkpåse-stämningen så pladdrade Bosses mamma i stället nervöst på om deras fantastiska hus. Hon ville in i alla rummen och titta. Beundra utsikten. Frågade om arkitekter och tapeter.
Men det ville inte ägarna alla prata om. De ville kränga sin åkpåse för 800 spänn.
”Då började Sofia krångla”, berättade Bosses pappa – och skämdes så mycket över minnet att han drog ner mössan över ögonen.
”Hon höll på och vek den där åkpåsen fram och tillbaka och hängde upp sig på att det inte fanns några öglor på den, så den skulle kunna glida ner i vagnen – trots att hon visste precis hur den såg ut när hon bestämde sig för den.”
Hon suckade och stönade och sa till slut motvilligt att okej fem hundra kronor kunde hon ge. Men det ville inte säljarna. Åtta hundra var uppgjort och klart. Nu blev stämningen än mer tryckt. Bosses pappa ville bara fly fältet. Men då hade Bosse börjat trivas i deras hall…
”Så han ville inte alls gå därifrån. Han bara skrek och levde rövare så fort jag försökte få på honom skorna”, suckade Bosses pappa, nu med mässan nere över näsan.
”Näe”, sa Bosses mamma till slut. ”Vi köper huset, men inte åkpåsen.”
Då fick åkpåsefamiljen nog. That´s it. Bosses familj blev mer eller mindre utslängda. Med eller utan skor.
”Och vet du vad jag tror?”, sa Bosses pappa. ”Jag tror att allt berodde på att de inte hälsade på Bosse.”
Av detta lär vi oss att alltid hälsa artigt på andras barn, tänkte modern.
Hur det gick med åkpåsejakten?
Jodå, det löste sig alldeles utmärkt ändå. Det visade sig att deras grannar hade en som passade perfekt. Den fick de låna utan kostnad.

2 kommentarer

Det finns många människor i Mälarhöjden som är mkt trevligare än den där familjen du beskrev. Jag, t.ex. /Karin