Första gången modern födde barn gick det på två minuter.
Rena barnleken, med andra ord. Men så hade hon också legat med fötterna högt och käkat praliner och lyssnat på avslappningsband i flera månader.
Men hur fanken klarar man av förlossningen när man har ett eller flera barn sedan tidigare? Hur sjutton bär sig andra kvinnor åt?
Just nu betinner sig modern i ett tillstånd av total panik. Ty hon har inte ens tagit reda på telefonnumret till Karolinskas förlossningsavdelning och inte fan har hon hunnit packa någon väska och var i jösse namn ska de göra av storebror när det blir dags, tänk om ingen svarar på sina mobiler! Och barnet har varit brakförkyld en hel vecka igen och de har åkt ut och in på akuten och om man bara fick MÖRDA alla läkare som inte lyssnar på en när man säger att GE KILLEN EN MASK ATT ANDAS I så han klarar natten – annars bränner jag ner hela akutintaget! Och inte ha de fått sova på tre nätter och tänk om vattnet går alldeles plötsligt och utan förvarning och storebor är så här sjuk – HAN KOMMER JU TRO ATT VI ÖVERGER HONOM NÄR HAN BEHÖVER OSS SOM MEST. Modern får kramp i livmodern bara hon tänker på det. Och varje gång tänker hon att tänk om det är dags nu, tänk om det är dags och jag har inte ens skrivit upp telefonnumret till Karolinska!
Fadern försöker trösta modern halv fem på natten när barnet hostar som värst och han själv ser ut att bara vilja skita i alltihop och gå och lägga sig.
”Du, det där med att hinna gå in i sig själv när man ska bli tvåbarnsmamma…”, säger han och skakar på huvudet.
”MEN NI KAN VÄL INTE FÖRVÄNTA ER ATT JAG BARA SKA IN OCH FÖDA BARN PÅ EN KAFFERAST?” snörvlar modern och börjar slå på fadern med toapappersrullen som hon sitter och snyter sig i mellan alla avsnitt av Barbapappa.
”Nej, men jag tänkte bara…”
”Du har ju inte en aning om hur läskigt det kan vara att föda barn!”
Så fick hon det sagt också.
Fadern suckar och går ut i köket och ringer någon.
Efter en stund kommer han tillbaka. Modern tittar på honom under sin rufsiga lugg och putar med underläppen, precis som barnet brukar göra.
”Nu har jag fixat direktnumret till Karolinskas förlossningsavdelning och till Taxi Stockholm och till Henrik och Kajsa och Jessika och Thérèse, så åtminstone någon kan svara i telefon och ta hand om barnet när det är dags.
Modern blinkar och vinkar till sig mobilen. Jodå. Där är de allihop.
”Jaha, nu har DU alla nummer, ja! Men JAG då?”
Fadern suckar igen och trycker ut en lista på datorn. Med stora, stora bokstäver, som han sätter på ytterdörren.
Äntligen kan modern känna sig lite lugnare. Men bara lite.
