Modern väntade nervöst på svar efter fostervattensprovet. En vecka skulle det visst bara ta nuförtiden i Stockholmsområdet. Sedan skulle hon få hem ett brev från Karolinska institutet.
Modern vågade inte gå utanför dörren dag fem. Man vet ju aldrig, ibland kan posten vara snabb. Men det kom inget brev. Inte dag sex heller och inte dag sju.
Jaja, ibland kan ju posten vara långsam. Alla omorganisationer och postutlämningsställen som hette något i stil med Lubbes Spel och Tobak, verkade inte alltid främja effektiviteten.
Dag åtta insåg modern att hon nog skulle bli tvungen att lämna hemmet en stund och åka iväg till kontoret.
På tunnelbanan ringde mobilen.
”Hej, jag heter Britta och är barnmorska på Karolinska sjukhuset.”
Åh, nej!
Gud i himmelen, bara inte detta!
Det svartnade för ögonen. Modern var tvungen att sätta sig ner.
”Jo, jag skulle bara berätta att de har lite tekniska problem på Karolinska institutet, så det kommer att dröja lite längre innan du får svar.”
Tekniska problem, vad innebar det? Att de fått hiskeliga svar och måste kolla en gång till om de verkligen har sett rätt?
”Tekniska problem?”
”Ja, det betyder bara just det, tekniska problem. De hade visst svårigheter med att få fram resultat om kromosom 13, så de måste odla om det provet.”
Kromosom tretton?
”Eh, jaha?”
”Ja, men jag har fått besked om att de andra proverna var bra, så du behöver inte oroa dig. Jag ville bara ringa – om du satt och väntade på ett brev.”
”Jo, ja, joo…”
”Så barnet har inte Downs syndrom och det var väl det man var mest orolig för.”
”Jaså, jaha, joo… men den här kromosomen… var det tretton… ska jag inte oroa mig för den då?”
”Nej, det är så ovanligt så det tycker jag inte du ska göra.”
”Så du är säker på att allt är bra? Riktigt, riktigt säker?”
Barnmorskan Britta skrattade.
”Jaa då, du ska veta att det är bra när det är en barnmorska som ringer. Det är när en doktor ringer som man ska vara orolig.”
Kunde hon inte ha klämt ur sig det med en gång?
Modern försökte komma på vilken tunnelbanestation hon hade åkt förbi, skulle hon inte av snart?
”Men könet då! Står det vad det är för kön?”.
Plötsligt var modern med på noterna igen.
”Nej, det kan jag inte se här. Du kommer att få en kod hemskickad i brevet som du så småningom får. Sedan får du gå in på nätet och titta.”
”Jaha, tack då.”
”Tack själv.”
”Och du är jättesäker på att allt är bra?”
Barnmorskan skrattade och lovade. Tummis.
Sedan inträdde en ny väntan. På koden.
Modern hade tänkt att hon i jämställdhetens namn skulle vara lugn och sansad när brevet väl kom. Hon skulle vänta på att fadern kom hem och så skulle de gå in på nätet tillsammans.
Men när brevet kom flög alla goda intentioner all världens väg.
Det är min kropp! Mitt barn! tänkte modern brutalsjälviskt och slet upp kuvertet med ett smutsigt pekfinger.
Hon loggade in på www.karolinska.se/foster
”Slash foster? Vilken jäkla adress”, muttrade modern.
Hon höll tungan rätt i mun när hon knappade in siffra för siffra.
DET BLIR EN POJKE.
Modern hade inte varit ett dugg beredd. Hon bröt ihop fullkomligt över tangentbordet.
”En pojke! En pooooooooooojke!” ylade hon i sin ensamhet.
Hon var ju bara tvungen att ringa fadern.
”Hallåja?”
Modern grät så hon bara fick fram några konstiga gutturala läten.
”Hallå? Är det du älskling? Vad är det som har hänt?”
”EN PO-HO-HO-HO-HOJKE!” kraxade modern.
”En pojke?”
Hon riktigt hörde hur faderns hjärna arbetade för högtryck.
”Jag ku-hun-de inte vänta.”
Nu äntligen fattade fadern.
”Har brevet kommit? Är det en pojke?”
”Jaaa! Förlåt me-he-hej”
Fadern skrattade.
”Men älskling, det är väl fantastiskt! Och absolut inget att gråta för – eller be om ursäkt för.”
Modern snöt sig i mammatröjan.
”Jag hade inte heller kunnat hålla mig”, sa han.
Det var ju rart av honom.
”Han ska heta Movitz”, sa modern.
Här tystnade fadern.
”Okej. Är det något mer jag inte har fått reda på?”
”Nej, inte just nu.”
Fadern suckade och sa puss puss. Modern fick torka av luren innan hon lade på den. Det måste vara hormonerna som gjorde henne så känslig. Men hon hade i alla fall valt en synnerligen förstående man. Den saken var klar.
