Resfeber

Barnet skulle flyga för första gången. Modern var nervös en månad i förväg. Hur skulle den lille klara det? Tänk om han fick ont i öronen! Tänk om han blev sjuk! Tänk om han inte klarade av den torra luften! Tänk om han började skrika! Tänk om han försökte öppna nödutgången och hoppa ut!

Det var mycket att tänka på. Och ändå skulle de bara till Malmö. En övningsresa på 55 minuter, så de visste om de över huvud taget någonsin vågade flyga någonstans igen med barnet. Typ Kanarieöarna i januari. En resa som ju visserligen var beställd och betalt. Men de hade försäkrat sig med avbeställningsskydd.

Vid incheckningen fick barnets fader brotta in barnvagnen i en genomskinlig sopsäck. Det såg mycket lustigt ut, tyckte både modern och barnet. Ett tag såg det mer ut som ”den levande kondomen” än barnvagn i plastsäck. Men till slut gled barnvagnsplastsäcken nerför bagagebandet.

Då rusade modern fram till gaten där det stod en förskrämd flicka i neongul väst och med en walkie-talkie.
”VI MÅSTE GÅ PÅ FÖRST FÖR VI HAR ETT LITET BARN OCH DET ÄR FÖRSTA GÅNGEN VI FLYGER SÅ VI VET INTE HUR MAN GÖR!”, frustade modern.
Flickan med walkie-talkien såg ut att fundera på huruvida modern borde få flyga över huvud taget.

De fick i alla fall gå ombord. Först. Modern höll barnet i ett krampaktigt famntag uppför den vingliga trappan. Väldigt hög trappa. Man fick nästan yrselkänslor. Speciellt om man höll andan.
Modern tog tag i flygvärdinnornas jackslag.
”Filt!…Filt och kudde!… pust… Fort!.. Litet barn! …pust.. Amma!… Och säkerhetsbälte!.. pust… För guds skull!… Bälte!

”Jaja”, sa flygvärdinnorna med sina intränade leenden. ”Det blir nog bra, det där. Vi har inte lyft än.”
Modern fick hyperventilera i kräkpåsen.

Under tiden fixade barnets fader babybälte, kudde och filt och lade barnet till moderns bröst. Så när väl planet lyfte så sov både barn och uttröttad moder som två stockar. Och vaknade inte förrän planet höll på att landa.

Då skrek barnet i sätet framför som en förtvivlad gris på väg till slakt. Pappan som åkte med vände sig ursäktande mot modern och sa att ”Hon har ont i öronen. Förkyld.” och för att understryka detta reste sig den lille äcklige tvååringen i sätet, böjde sig fram över ryggen mot modern och barnet. Sedan nös den läbbiga tvååringen på barnet! Rakt på barnet! Modern fick inte luft! Hon höll på att svimma.
Barnets fader räckte henne kräkpåsen igen.

Barnet däremot hade ju överlevt hela flygturen med bravur. Modern var så stolt att hon grät. Och tänk vad roligt de skulle ha när de reste över hela världen! Kanarieöarna var ju blaha-blaha. Nej, Thailand, Sydafrika, Nya Zeeland, New York, Hongkong, Tokyo – here we come! I sitt huvud bokade modern upp familjen för fler resor än som ryms i ett litet barns liv.

Ända tills de skulle flyga tillbaka till Stockholm. För då hade den läbbiga ungen i sätet framför med sina äckliga baciller smittat ner moderns lilla älskade barn så det var alldeles förkylt. Modern kände marken gunga under fötterna igen och ilade till ett jouröppet apotek och rensade hyllorna på avsvällande nässprayer och flygande Alvedon.

”MITT BARN ÄR SJUKT OCH HAN SKA FLYGA! GE MIG ALLT DU HAR!” vrålade hon till apotekstanten.
”Jaujau, det bleur nock brau me dei”, sa tanten sävligt. För så säger de i Malmö.

När pappan brottat in vagnen i sin genomskinliga plastpåse igen på flygplatsen och de klivit ombord på planet så hällde modern i barnet Alvedon och sprutade det i nästan som om det var en nässpraysnarkoman. Pappan tog flaskorna och sprayen ifrån mamman och gav henne en kräkpåse att andas i.
Barnet ville inte alls spännas fast i ett bälte. Och inte alls ammas. Och vad var det här för skitställe han hamnat på med den här torra, unkna skitluften? Och hallå, det där motorljudet gör faktiskt ont i öronen! Han kollade efter nödutgångarna. Men då lyfte eländet från marken!

Barnet började skrika. Och då hände något förunderligt. Modern blev alldeles lugn. Från hysteri till nirvana på en hundradels sekund.

Modern började sjunga för barnet och höll varmt och ömt om det. Vyssjan lull. Sov lille Totte. Blinka lilla stjärna. Och när de hade nått marschhöjd så hade barnet somnat i hennes knä.

Barnets fader log ömt mot modern. Modern gapade. Ty hon ville bli matad med den läckra flygplanssmörgåsen som de snälla flygvärdinnorna kom med. Så där satt de några tusen meter upp i luften som en enda lycklig långvårdsfamilj, medan mannen matade sin dreglande fru och torkade henne om munnen. Och man kunde tro att modern drabbats av alzheimers, för hon började redan drömma om resor till Indien och Övre Volta och…

CITAT – ?Varje man som är gift med en hysterisk kvinna kan skatta sig lycklig, för det håller honom från att bli ett senilt kolli.? (Egil Rønne-Petersen till Marika Lagercrantz)

BRA ATT HA I MEDICINSKÅPET (enligt mammakompisarna)
Babytermometer
Snorsug
Medikol (om barn äter giftiga saker)
Inotyol (salva mot röda rumpor)
Alvedon, gärna flytande (se till att få ett barnmått till, på apoteket)
Nezeril för baby
Koksaltslösning (mot täppta näsor)
Nagelsax
Barnolja

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.