Det är bara att erkänna: Modern fuskar. Å det grövsta. För hon har ju ingen aning om vad man ska göra med en liten bebis. De kommer inte med någon liten instruktionsbok. Gud ska veta att det kunde behövas.
Visserligen tycker barnet om att prata – men det är så svårt att höra vad han säger. Modern försöker säga att ”Du Måste Artikulera Bättre” men det fnyser han bara åt och visar sitt tandlösa flin. Och det är klart, det kan inte vara lätt att föra ett meningsfullt samtal om man är tandlös.
När modern har gett barnet en överdos med pussar och kittel på morgonen – så tänker hon förskräckt: Jaha, vad ska jag göra med honom nu då?!?
Så hon fuskar. Hon har konsekvent petat in ett bröst i munnen på barnet så fort han pipit det allra minsta. ”Skriker han mycket?” undrar folk. ”Näerå, inte alls.” Tro sjutton det, när han hade ett gigantiskt bröst i munnen hela tiden.
För övrigt så har modern satt barnet i barnvagnen och vandrat runt i stan, timme efter timme. I total brist på fantasi. Alternativt spänt fast honom i bärselet, detta bebisarnas svar på Valium – och har på så vis lyckats hålla honom lugn de första tre och en halv månaderna.
Kruxet är att när de blir sisådär fyra månader så genomskådar de fusket. Barnet spottar ut bröstet och vägrar somna i bärselet, och kan nu till och med vända sin lömska blick upp mot modern: ”Och vad ska du göra nu då, morsan?”
Jo. Räddningen för alla franska nerver heter Rutiner. Mödrarnas svar på Tio guds bud. Det härliga med dessa är dock att man får utforma dem helt själv. För det har ingen som helst betydelse vad det är för rutiner, bara de utförs på ungefär samma tid och plats varje dag.
Alltså kan man glatt ha som rutin att Äta kladdkaka kl 10 på ett trevligt kafé, Hänga i takkronan kl 12, Träffa trevlig väninna kl 14 och Gå och shoppa kl 16. Det är helt valfritt.
Ty rutiner i alla dess former är barnens frälsning. Ur Kaos kommer då Ordning. Då blir barnet glatt och nöjt. Halleluja. (Hinner du peta in en och annan amning och ett och annat blöjbyte mellan kladdkakor och shopping så ger det ytterligare guldstjärnor i bebishimlen.) Dessutom slipper man tänka när man följer sina rutiner. Tänka är det sista man klarar av i sitt sömnbristlobotomerade tillstånd.
För att överleva den första tiden som amatörmamma bör man alltså:
1. Fuska
2. Skaffa rutiner
3. Hitta någon att garva åt eländet med.
Det fiffiga med Rutiner är att man garanterat får nya roliga vänner. Vare sig du äter kladdkaka på samma fik vid samma tid varje dag, promenerar i samma kvarter, har tvättstugan samma dag eller sitter och gråter på samma parkbänk så kommer någon med 99 procents sannolikhet att börja prata med dig.
”Varför sitter du här och gråter”, kan någon till exempel fråga.
”För att jag har ångest över att jag fuskar mig igenom min mammatillvaro”, kan man svara – och vips! har man en ny tjejkompis som Vet Precis Hur Det Är och så kan man fnissa åt det en stund. Det slår nästan kladdkakan.
Och skulle man mot all förmodan råka ut för den enprocentiga risken av en supermamma som uppfostrar sina barn Sunt & Pedagogiskt och Aldrig Har Ångest, så skit i henne. Hon är inget rolig att umgås med ändå.
TJEJKOMPISARNAS KLADDKAKA:
100 g smör
2 ägg
2 1/2 dl socker
1 krm salt
4 msk kakao
2 1/2 dl mjöl
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk bakpulver
Smält smör, ägg och socker pösigt.
Blanda torra ingredienser och rör ner i äggsmeten
Rör i smöret till sist.
200 grader 10-15 minuter.
Mums.
