I går fortsatte min miniturné genom Östergötland. Den här gången var det dags för Motala. Och ett nytt föredrag på temat ”En taskig barndom kan vara en bra start”.
Som vanligt pratade jag en del om min fina Gunnar. Och det slår aldrig fel, det blir alltid ett litet gäng damer som blir stormförtjusta i denna fantastiska Gunnar. Allas vår drömkille.
”Kan vi inte få hälsa till Gunnar?”, frågade de.
Och självklart fick de det.
Med bild och allt.
