Vårruset i Uppsala blev en väldig kontrast till Stockholmsloppen. I Stockholm var det närmare 14 000 som tävlade varje dag – i Uppsala bara drygt 2 000. Men vilken härlig dag det blev! För första gången kunde vi sitta och sola i solstolarna i Springtimetältet medan vi väntade på de tävlande. Och vilken skön familjär stämning det blev när det inte var så himla mycket folk. Allt blev tajtare och närmare. Sponsorskillarna spelade fotboll med varandra, tjejerna dansade och alla minglade runt. Även möten med löparna i tälten blev lugnare, inte så mycket säljsnack utan mer mänskliga djupare ämnen. Jag pratade mycket om barnfetma med många mammor – speciellt intressant just nu eftersom det är veckans tema i Vardagspuls i TV4.
Malin Agn, grundare av Sundare Barn, som var med och pratade om just detta i Vardagspuls tidigare i veckan, kom fram och pratade en stund. Jättekul! Och en stor eloge till allt det viktiga jobb som hon gör.
Själva loppet och banan gick genom delar av Ulleråker med kuckelikuande tuppar och skuttande harar och grönskande ängar och tillbaka längs Fyrisån mot mål. Mycket vackert och vi fick lyssna till ett sprudlande fågelliv.
Men till skillnad från i går när jag satte personligt rekord så hade jag jätteproblem med astman, det var förmodligen den fuktiga varma luften som ställde till det. Jag fick stanna tre gånger och inhalera astmamedicin. Men det gjorde inte så mycket – då fick jag en chans att ta finfina bilder och film, som finns på Vardagspuls.se
