Jag är nog lite skadad på något vis. Men jag älskar när mina ungar får läxor. Jag älskar läxor och jag älskar att mina barn får nya aha-upplevelser varje dag och jag älskar att få vara en del av deras inlärningsprocess.
Kanske för att jag själv älskade skolan och för att lärarna gillade mig. Jag var rätt obstinat – men hade lätt för att lära och analysera och se sammanhang.
Nu jublar jag som världens hejarklack så fort barnen lär sig något nytt. Jag är lika engagerad i att få böjen på rätt håll på ett j, som i att mäta en marsvinsbur i centimetrar.
Och framför allt: vi stänger av tv:n och datorerna och myser vid matbordet eller på mattan. Läxor är mysigt.
