Lykke hade rätt bra bli på de stora hundarna. Den här rufsiga saken, vid namn Dizzie, och en stor varghund. Hon domderar dem som om de var hennes egna cirkushästar.
”Sitt!”
”Ligg!”
”Nu räcker det!”
Och däremellan så ligger hon och gosar med dem. Det är underbart att se. Mest bekymrad var hon över att Dizzie hade så lång lugg.
”Hon ser ju ingenting. Hon måste gå till frisören!”