Tre mil på fjället – hur svårt kan det vara?

Tja, kanske rätt jättesvårt?
Men det här ska jag i alla fall göra nästa sommar. Dock inte sju mil utan tre, gubevars. På fjället.
Och när jag läser mina fina vänner Virva och Erics berättelse från sjumilaresan uppe på fjället, med fotblåsor och hjärnspöken och draglinor och vrickningar och tjock dimma så gråter jag – för att de är så jädrans bra. För att de är så fantastiskt inspirerande.
Det är helt otroligt att de till och med gick och vann där uppe bland molnen, efter alla vedermödor. Unbelievable. Virva Popovic och Eric Forsner, tatuera in de namnen i era pannben. De är mina vänner och idoler. För när det blir jobbigt, då drar man varandra. Och man ger aldrig upp. Aldrig, aldrig, aldrig.
Och vi ropar ut ett rungande grattis till BAMM-vinnarna så det ekar mellan fjälltopparna. Ni är bara så bäst. Love ya!

1 kommentar