Var fan är slutet på mördaren?

Jag sitter och läser igenom gamla dagböcker – som research, nu när jag skriver min nya, lite hemliga roman. Jag har ju så svårt att hitta på, så jag tar hellre bitar ur mitt eget liv och lägger ihop. Och drar ifrån. Det blir ärligare så, mer hudnära.
Anyway.
Jag har alltid haft dille på att klistra in citat och bilder ur tidningar i mina dagböcker. Och det är ljuvligt att läsa om dem och skratta högt och minnas eller bara fundera på, hur tänkte jag där?

Bang är en gammal favorit. Barbro Alving. Jag tyckte så mycket om henne och hennes dagböcker för att hon var så mänsklig. Och det var lätt att känna igen sig i hennes självtvivel och hur vi båda kände oss hemma i tidningsvärlden. Som det här citatet:

”Det är väl någonting ditåt jag känner om nätterna här, den där känslan av att man hör hit, bland alla svarta karlar som springer i sätteriet och skriker det fattas två spalter krig och varfan är slutet på mördaren?”

2 kommentarerSkriv en kommentar

  1. Jag älskar också Barbro Alving, har på senaste tiden plöjt igenom allt jag hittat om henne. En sådan styrka i en sådan liten kropp och med så mycket tankar i huvudet. Det är konstigt hur man kan känna igen sig så mycket i någon, som inte längre finns. Samma sak gäller mig och Virginia Woolf, man tar en dag i taget och vill så gärna överleva.

    Kram Mia

    • Ja, kanske är det just grejen – att vi är så lika och tänker så lika fast vi lever i olika tidevarv. Det är lite märkligt och trösterikt, på något sätt.

Lämna ett svar

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.