Plötsligt en dag sa han plötsligt: "Jag vill också prova". Kanske inspirerad av mammas vingliga äventyr på isen. Kan hon så kan jag, typ.
Och envis som han är så ville han inte ens hålla handen. Nej, sådant är bara för tunnisar. Bah! Han bara gled iväg, ramlade och gled vidare. Skitlycklig.
Jag upphör aldrig att förvånas över mina amazing kids.
