Vi tänkte att nu jäklar måste vi ta av stödhjulen. Nu är det dags. Vi är dåliga föräldrar som inte har tagit tag i detta förut.
Vi stålsatte oss för att tvingas springa dubbelvikta i flera veckor, ja flera månader om det skulle behövas. Detta var sommarens stora Projekt.
Nu jäklar!
På med hjälmen, ner till den torrlagda plaskdammen. Av med stödhjulen och upp med sadeln någon decimeter (killen hade ju tydligen vuxit). Okej då kör… men vänta nu!
Killen bara körde iväg. Det tog tre sekunder. Sedan cyklade han omkring som om han aldrig hade gjort annat. I flera timmar.
”Tänk att du kunde cykla, det visste inte jag.”
”Nej, inte jag heller. Men jag kan allting.”
