Nina har åsikter om ett litet dem:
”Det är ju jättetrevligt att du hälsar på och snackar med städare, men har du funderat över vem du adresserar när du skriver denna krönika? Inte är det städarna. Du skriver om ”dem”. Om jag är en av städerskorna som du är så snäll och hälsar på? Om jag jobbar med att städa och läser din krönika? Känner jag att du tilltalar mig då? Nej. Du talar med din egen priviligierade grupp, du talar OM mig.
Du har en bit kvar ändå, va?
Nina”
Svar: Hej Nina. Jag skulle ha skrivit dem även om det var läkare. Jag kan tyvärr inte – hur gärna jag än skulle vilja – anse mig tillhöra läkarkåren. Likadant med er lokalvårdare.
Och detta trots att jag faktiskt försökt mig på yrket vid ett flertal tillfällen, inte minst när jag var ung. Ärligt talat var jag fullkomligt usel som städare. Och jag hatade varenda minut. Inte minst för hur man blev behandlad på hotellen eller på matvaruhusen. Men det ska jag skriva en annan krönika om, en annan gång.
