Jag läser Amelias blogg och skrattar högt.
Inte minst över den sköne mannen i publiken:
”-Man vet aldrig vad som kan hända sa en herre en gång till mig och berättade om en fasansfull gång när han var en av få män i församlingen och alla kvinnor skulle träna på att högt ropa fitta.”
Hahaha! Ja, något dylikt har jag aldrig vågat mig på. Än.
Men det är underligt det där med att det nästan alltid bara är kvinnor i publiken när man föreläser.
Tror ni att det beror på att kvinnor är mer nyfikna än män?
Eller att män inte tror sig ha något att lära av kvinnor?
Eller är det känslogegget de inte står ut med, männen?
Vad tror ni?
