Nytt eller begagnat – vilket är bäst?

(Krönika publiceras i Allas veckotidning mars 2009)

Finanskris och ökat miljömedvetande – då växer marknaden för begagnade prylar. I fjol annonserades varor och tjänster för 193 miljarder kronor ut på Blocket. Flitigaste annonsörerna är norrbottningar, följt av skåningar och örebroare.

Nytt eller begagnat – vad tycker du är bäst? undrar Annika i Stockholm.

Vi har kört mycket begagnat, speciellt till barnen. Jag kan inte fatta varför man ska köpa en vagn för tiotusen, när man kan få en jättefin för bara en tusenlapp. Eller varför man köper kläder för hundra spänn plagget, när de växer ur dem på några veckor. För att inte tala om alla spjälsängar, babygym, och bärselen som bara dansar en sommar och sedan åker ner i förrådet.
Likadant är det med ”vuxengrejer”. Vi äter alltid på finporslinet hemma, även barnen. Går en tallrik sönder så är det inte hela världen. För vi kan alltid köpa en ny – begagnad – servis för nästan ingenting alls. Och har man, som vi, köpt en silverblå volvo kombi för blott 30 000, så gör det inte så mycket om det blir några repor i lacken. Visst hade vi kanske kunnat köpa en ny bil för hundrafemtio tusen. Men då hade vi tvingats gå upp i arbetstid – och vem vill det när man har småbarn?
Enligt Konsumentverket kostar varje barn ungefär en miljon kronor, i genomsnitt. Och det är de visserligen värda, de små guldklimparna. Men man kan ha väldigt mysigt och roligt för den miljonen om man drygar ut pengarna på ett smart sätt.
Allra billigast är såklart att låna. Vi fick låna flera kassor med bebiskläder till första barnet. Och det var toppen – men lite krångligt att hålla reda på vems vita body med nallar som skulle tillbaka till vilken snäll väninna. För att inte tala om att man knappt vågade ha på kläderna när det skulle ätas barnmat på burk. Jag vet inte vad det är barnmatsfabrikanterna stoppar i ”nudlarna med skinka” – men de där röda fläckarna går aldrig ur.
Så vi shoppade loss på loppisar i stället. Ett billigt nöje. Det är så otroligt roligt att göra fynd. Tio kronor plagget – i stället för hundra. Och man ser direkt vad barnen kommer att vilja ha på sig.
En av organisatörerna bakom vår kyrkas barnloppis berättade häromdagen om hur hon speciellt minns ett föräldrapar som gjorde precis tvärtemot alla andra mammor och pappor. I stället för att sikta in sig på de barnkläder som såg finast och mest välbevarade ut, så kastade sig det här paret över de allra mest söndernötta plaggen.
”Åh, kolla! Den här tröjan har någon nästan älskat sönder! Och de här byxorna är så slitna så de måste ha varit någons favoritbrallor! De måste vi ha.”
Det finns så mycket kärlek i begagnade barnkläder. Alla vi som har stått och försiktigt vikt ett par randiga barnbyxor storlek 62, vet att det nästan brister i hjärtat när man tvingas gallra ut dem.
Men vi måste. För vi har tre barn och om vi inte rensar i röran mellan varven, så får vi inte plats att leva.
Då känns det rätt fint när man står där, på nästa barnloppis och ser någon annan mamma med sin fina gravidmage smeka de där randiga byxorna och stoppa ner dem i sin blåa ikeakasse.