Plötsligt såg jag att vår husläkare hade fått in vaccin.
Jamen, vad sjutton, tänkte vi – och tog med kidsen till husläkaren.
Vi hade ringt innan och fått besked om att det endast gällde barn den här veckan. Stränga restriktioner, sa sjuksköterskan.
Men när vi kom till väntrummet satt det nästan bara oldies där.
Och så tre-fyra barnfamiljer.
Vi fick nummer 70.
”Är det bara barnen som ska vaccineras?” frågade sjuksköterskan som placerat sig som dörrvakt.
”Jaa… ni tar inte vuxna, va?”
”Jo, vi tar alla.”
Nähä. Jaha. Det här med klara besked i svininfluensans tid verkar inte funka.
Men vi var inne hos doktorn på 20 minuter. På fem minuter hade vi alla fyra (Lykke är för liten) fått varsin spruta i armen av en doktor. För alla vaccinerade, sjuksköterskor och doktorer. Tjoff-tjoff-tjoff. De såg lite svettiga ut, slet kölappar ur händerna på oss som om de körde på ackord. Det gjorde de kanske. Men alla var glada – och säga vad man vill om svenskarna, vi väntar i alla fall tålmodigt.
Och sprutan? Den kändes knappt alls. Faktiskt.
Jag måste säga att jag är djupt imponerad av sjukvårdens effektivitet för en gångs skull.
1 kommentar
En kollega till mig satt i väntrummet på en vårdcentral då en sköterska kom och frågade om någon ville ha vaccin. De hade vaccinerat ett antal och hade vaccin över. Det går inte att spara, så istället för att kasta det, fick alla i väntrummet vaccin!