Snurran är en störtskön liten katt som gillar att busa. Städa gillar hon dock inte. Hon blir jättesjuk när hon måste städa. Eller som hon säger:
”Det är inte så lätt när man har fått pesten, influensan, halsfluss och brutit båda armarna.”
Jag anar att Elliot har lärt sig en hel del av hennes finter. På bibblan vill han bara låna böcker med Snurran. Haha. Men det är lite coolt med en så kaxig tjej-katt.
Snurran städar är skriven av Eva Bergström och Annika Samuelsson. Det finns en hel drös Snurranböcker på Bokus – en del kostar bara 30 spänn. Skynda fynda!
2 kommentarer
Tyvärr tror alla barn i förskolan som jag har läst Snurran för – att Snurran är en pojke, inklusive vissa pedagoger. Mina egna barn och min man trodde också det, upptäckte jag. Där får man för att man tar för givet att det man läser tolkas så som man själv har tänkt. Jag ville ju att Snurran skulle representera en välbehövlig motbild till alla ”fina flickor” som är alla andra till lags, för mina båda flickor. Men men. På förskolorna har jag frågat barnen varför de tycker att snurran är en pojke, men de kan inte ge något svar på det. ”Han har kort hår” sa en pojke. Jag har själv kort hår och därför frågade jag om man kunde ta mig för en man, men det tyckte de var tokigt. Hur jag än vände och vred så tyckte de fortfarande att Snurran var en pojkkatt och inget annat. =/
Jag gillar att Snurran kan tolkas olika! Alla mina tre ungar har kunnat identifiera sig med henne. Jag tror att många tror att Snurran är en kille för att hon är så busig. Flickan hävdar bestämt att hon är en flicka. Pojkarna hävdar lika bestämt att hon är en pojke. Jag frågar som du, varför tror du det. Och får olika svar varje gång. Intressant!