Det är ingen riktigt bra dag i dag.

Ny cirkus om skolstarten för Elliot. Det som skulle bli ”lugn och ro” har i stället blivit en storgrupp på 30 ungar. Och överlämningen från förskolan till sexårsverksamheten har varit ett skämt.
Dagiset har inte fått några besked om att barnen flyttas från ett ställe till ett annat. De har fått vända i dörren när det ska bli ”studiebesök”. Papper om överlämningssamtal (på femton minuter – herregud vad hinner man säga på femton minuter?!) har vi inte fått förrän nu, med tider som gick in i vårt sommarlov.
Och nu hör jag att en massa föräldrar bytt skola, från vår skola till en nystartad.

Vad ska man tro? Vad ska man tänka? Min blyge kille, hur ska han kunna ta plats i en storgrupp på trettio barn?
Ska vi också söka oss till den nystartade skolan? Eller blir det bara ännu rörigare för honom, min fina Elliot som behöver lugn och ro och klara besked?

Som om inte det vore nog skulle jag unna mig ett par nya jeans i dag. Det var utförsäljning i någon flashig butik.
Men när jag kom dit såg jag inga storlekslappar. Och det låg inte ens i ordning liten, mellan eller stor. Det var helt enkelt bara en massa högar huller om buller med jeans.
”Ursäkta mig. Hur ser man storlekarna?”
”Det finns inga storlekar.”
”Men hur ska man veta vad man ska ha, då?”
”Man får måtta lite på en höft.”
Herregud.
Jag är för fan 43 år, tror de jag har tid att gå igenom femton jeanshögar med utställda ben och låga midjor – och stå och måtta på en höft?

Behöver jag säga att jag vände på klacken?
I stället köpte jag två pärmar och ett stort ritblock till barnen.
Jag kan köpa jeans någon annan gång.

3 kommentarer

Det låter helt galet med 30 barn. men vad gör man när man har ett barn som är blygt. Det är inte busenkelt att bara byta skola.
Konstig affär det där du får nog gå till en mer seriös affär, med storlekar. 🙂