I Metro läser jag att åttiotalisterna tar med mamma när de ska löneförhandla.
Det låter som ett aprilskämt.
Skäms man inte då?
Både som vuxet barn och förälder?
Skulle min unge be mig vara med skulle jag bara gapskrattat.
För det är ju en sak att ifrågasätta löner – men att sedan be mamma ringa arbetsgivaren eller till och med följa med? Pratar vi inte om barn över femton här? Och hur länge har mamma tänkt följa med till arbetsgivaren?
Vad är det för föräldrar som gör så här?
Ni måste berätta. Det låter ju helt sjukt.
Curling goes bananas, liksom.
