Om man är skrivnödig…

Jag får ofta brev och mail från läsare som själva vill skriva något – och undrar hur man gör och vart man vänder sig.
Som Mariette:

”Hej!
Läste att du är krönikör i Allas veckotidning. Jag själv skriver lite blogg och noveller och skulle vara intresserad av att skicka in mina noveller. Har hört av en kompis att allas ibland är intresserade av att ta in noveller. Vet du nån som jag kan fråga?
Jag hade blivit såå glad…och tack för du tog dej tid o läsa det här.
Mvh: Mariette”

Svar: Ord är så befriande. På många sätt. Och jag önskar att fler kvinnor kunde skriva mer. Vågade. Det är bara att hoppa – det behöver inte ens vara jättebra. Bra blir man med tiden. Och angelägen kan man vara ändå.
Män har i alla tider varit bra på att skriva och dokumentera minsta lilla navelhår. Men vi kvinnor tror att allt vi gör är banalt och alltför vardagligt.
Men tänk!
Tänk om jag hade berättelser från min farmors vardag. Vilken skatt det hade varit! Vad hon handlade, vad hon tänkte, vad hon drömde om.
Så skriv, skriv, skriv!
Och köp en tidning, som du vill skriva för. Eller kolla på biblioteket. Längst fram eller längst bak brukar det stå vem som är redaktör. Ring och hör vem man ska prata med. Med lite vänlighet och några meningar om vad man vill göra kan man komma långt. (Tänk på att många veckotidningar är lite dåliga på att uppdatera sin webbsida.)
Likadant med förlag.
Skriv ner det du har i huvudet – sedan är det bara att ringa till de förlagen du är intresserad av.
Och får du inte napp där kan du alltid ge ut böcker själv, till stor lycka för dina barn och barnbarn. Vulkan är ett sådant förlag.

Det går inte att kommentera längre.