En mammas skräckberättelse

Mitt inlägg om att en mamma lämnade sina barn i barnvagnen – utan uppsikt! – har vållat debatt i mama.
Läskigast är inlägget med mamman Pernilla som lämnade sin dotter i vagnen max 30 sekunder – bara för att vända sig om och se en man rusa iväg med barnvagnen och hennes lilla dotter:

”NÄR JAG VÄNDER MIG OM ÄR VAGNEN BORTA!!! (PANIK!) ”Var det din vagn??! hör jag en tant fråga o börjar springa nerför gatan… Jag efter naturligtvis! Längre fram ser jag hur en man springer med min dotter i sittvagen. Hon kastas från sida till sida o skriker naturligtvis. Jag vrålar till folk att stoppa honom , (men folk reagerar inte nämnvärt / eller för sent?!?) Pga trängseln kan han inte komma fram tillräckligt fort antar jag , så när vi närmar oss börjar han slita o dra i min dotter – som dock sitter fast i sele – först när jag är nästan framme ger han upp o lämnar vagnen o fortsätter springa längs gatan… Min dotter är ju helt förtvivlad i vagnen o jag gråter själv när jag tröstar henne.”

Fy sjutton, vad hemskt.
Läs hela hennes inlägg och tänk, tänk, tänk.
För det där har vi alla gjort. Gått ifrån barnvagnen i trettio sekunder, vänt ryggen till i en affär. Kanske när vi försökt springa ifatt de andra små busfröna.
Men det finns konstiga människor överallt. Speciellt i en storstad. Ibland är det bra att bli påmind. Tack gode Gud för att det gick bra för Pernilla och hennes dotter.