”Hej Hillevi!
Råkade läsa ett gammalt blogginlägg gällande BVC psykolog och sömnproblem,då jag sökte hjälp just runt detta. jag har inte fått en hel natts sömn på 11 månader och jag orkar inte mycket längre. Vi har inte fått bra råd och stöd på vårt BVC och de har inte ens BVC psykolog där. Det enda råd vi får är skrikmetoder…och ja, vi har provat allt. Känns som hela mitt barns spädbarns period försvinner i en trött utmattad dimma… Som du hör är jag desperat… Hittade ingen mailadress till dig så jag hoppas du ser denna kommentar i detta helt annorlunda ämne… kan inte du snälla kontakta mig och meddela vart du vände dig?!!
mvh Hella”
Svar: Åh, vad ledsen jag blir över att du inte fått hjälp på bvc. Alla bvc-mottagningar borde ha en psykolog kopplade till sig. Jag hade ju sådan himla tur och fick hjälp av en fantastisk kvinna.
Och skrikmetoder.
Jäkla idioter. För att tala ren svenska.
Barns skrik är det värsta vi vet. Och det ska vara så. För barn skriker av en anledning. De skriker för att de vill ha hjälp. Och man blir ju galen om man inte får hjälpa dem då.
Och får man inte sova så blir man galen av det också. Det är så sorgligt att hela denna fina tid med ett litet barn ska förstöras av trötthet och skrik.
På mina barn har skrikmetoden aldrig funkat. Vi försökte, med den första, Elliot, men det var ju bara idiotiskt. Från början till slut. Det handlar om att förstå sina barn, och HJÄLPA sina barn att sova. Det går alldeles utmärkt att göra utan att någon behöver gråta eller skrika.
Jag vill ju alltid gärna rekommendera fantastiska föräldrapsykologen Malin Alfvén, speciellt om du bor i Stockholm. Även om hon inte har tid, så kan hon säkert rekommendera dig vidare.
Stor kram och ge inte upp! Ni har rätt till hjälp.
1 kommentar
Hella: Kan du inte få avlastning så du får sova ibland? Är du ensam? Om inte: turas om. Strunta i gemensam tid hela familjen, prioritera sömn. Gå på massage så du får slappna av. Och tjata på ditt BVC: de SKA hjälpa dig. Jag fick erbjudande om att läggas in på Sachsska. Då skulle jag sova och de skulle ta hand om sonen och få honom att bryta mönstret. Men jag behövde aldrig det. Det vände. För alla tre. Men det tog ett år per unge. Nu efteråt tänker jag att det inte var så farligt, det gick ju. Men när jag riktigt tänker efter så minns jag. Jag trodde jag skulle bli galen och bli inlagd på psyk. För det tortyr att inte få sova. Stor styrkekram till dig. Du klarar det!!!