För intresseklubben, om ni videofilmar, så kan jag berätta att vi har blivit sex månader. Lite drygt. Och kontrollerats av doktor för att se att allt sitter där det ska.
Det gör det.
Lykkeliten har blivit ganska stor.
9 210 gram i nakenfistillstånd, 67,5 (om någon farmor antecknar klädesstorlek) och 44 i hattmått.
”Hon har börjat slanka till sig”, sa jag till Gunnar.
Han blev bestört.
”Vadå slanka till sig?!”
”Ja, jag menar att hon inte är sådär klotrund längre.”
”Men slanka till sig?”
Ni hör.
Genussnacket är redan i gång. Hon har alltså gjort en liten avvikning från sina storebröders kurvor. Tidigare låg hon över dem. Det tyckte jag var coolt. Nu ligger hon lite under.
Och femåringen frågade i går:
”Mamma, kommer jag att bli lika stor som du?”
”Jaa. Jag tror att du kommer att bli större.”
”Wow!”
Ja, wow.
Jag har världens underbaraste finaste ungar. De är roliga och kloka och… slanka. Haha. Nu ringer snart Gunnar igen.
1 kommentar
Hillevi, jag tycker att din blogg ar suveran! Du kan verkligen skriva!
Ar du aldrig arg pa dina barn? Skriker du aldrig pa dem? Underbart for er alla i sadana fall. Jag sjalv kan skrika ganska friskt, men jag angrar mig alltid och ber om forlatelse 1000 ganger. Onskar jag hade lite battre sjalvkontroll, som du tycks ha. Och jag menar det enbart postivit, trots att det later sarkastiskt.
Du ar underbar, vill jag ha sagt iallafall.
Kram!!!!