Femåringen står vid sängkanten i den arla morgonstunden och darrar på läppen.
”Mamma, jag vill inte dö!”
”Nej, det är klart att du inte ska. Lägg dig här hos mig i stället, så sover vi en stund till.”
Ty vissa saker orkar man inte svara sanningsenligt på. I alla fall inte klockan 05.45.
