Som ett brev på posten, apropå supermammor och suparpappor så kommer tidningen Leva i brevlådan. Ja, okej då, den kom i går. (Jag vet väl att posten har slutat dela ut på lördagar.)
Jag blir alltid lika glad av tidningen. Nu har de gjort ett temanummer om att vi är perfekta – just för att vi inte är perfekta.
Eller Good-Enough, som jag har börjat prata om.
Chefredaktören Catharina Hansson citerar Leonard Cohen i sin krönika:
Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There´s a crack in everything
That’s how the light gets in.
Vackert.
1 kommentar
Underbart – jag haller helt med. Anda sedan jag fick barn (for 13 ar sedan) har jag levat med devisen, 95% ar tillrackligt bra. Jag gor det mesta sa gott jag kan och ar nojd med det. Efter en ruggigt karriarsfokuserad skola, och forsta 5 inom konsultvarlden sa forstod jag att jobba kan man ju gora tills man spyr, och ingen blir speciellt glad for det. Jag hade dessutom inga ambitioner att leva upp till min fantastika men pedantiska mamma, och inreda tycker jag ar kul men det ska man gora for att sjalv bli nojd (inte for att impa pa sina vanner). Sa min devis ar – valj hur du vill leva ditt liv och var sedan nojd med dina val. Eftersom vi lever i utlandet sedan 6 ar sa ar det kanske lite lattare for oss. Det finns inga direkta krav eller masten pa hur man ska leva. Kram och tack for en trevlig blogg.