Jag är en sådan sucker för På Spåret.
Hela min tillvaro går ut på att svara på frågan ”Vart är vi på väg?” Och på tio poäng…
Jag brukar leka den med mina barn i barnvagnen.
Men framför allt önskar jag mig ständigt en egen nödbroms.
Varenda födelsedag och varenda jul. Och varje morsdag.
Men icke.
Jag får nöja mig med att titta på årets startfält. Det verkar vassare än någonsin. Och orkester är – tack gode gud – utbytt mot riktiga artister i år. Haleluja.