Mammor skäms tydligen för sina efter-graviditeten-kroppar och opererar sig som aldrig förr.
Ja, jösses.
Kan vi inte bara vara glada, kåta och tacksamma och låta varandra se ut som folk?
Eller handlar det egentligen om ett mamma-förakt? Att vi för allt i världen inte vill se ut som våra egna mammor?
Jag har min mammas djupa rynka mellan ögonbrynen. Och jag har hennes frodiga lår. Och på något underligt sätt tycker jag att det är vackert.
1 kommentar
Ja, jag kan också tycka att det är vackert och fint att jag är lik min mamma i kroppen! Det kommer att kännas tryggt att likna henne när jag blir gammal och hon är borta, tror jag.