Jag vågar inte flyga med mina barn. Inte för att jag är flygrädd. Tvärtom. Och inte för att mina barn är några små monster. Tvärtom. Och inte för att jag inte skulle vilja åka på någon all-inclusive-charterresa med bamseklubbar och the works. Tvärtom.
Utan för att jag är rädd för de andra vuxna. Och nolltoleransen mot barn.
Inte minst på flygplan.
Ingegerd skriver en bra krönika om otrevliga vuxenmänniskor på flyg. Varför kan vi inte hjälpa varandra i stället?
5 kommentarer
Nej, det var ingen bra krönika. En vuxen ska ju försvara de små. Inte skylla på sin egna trötthet och att man inte uppfattade allt eftersom man inte satt precis bredvid..
Hon borde naturligtvis ha frågat damen vad saken gällde. Och sedan förklarat för ungen att han inte behövde bli ledsen för det. Vid senare skedet borde hon ha kontaktat flygvärdinnan.
Det sämsta en förälder kan göra är precis vad Ingegerd gjorde. Iaktog – men vände blicken åt annat håll för att skydda sig själv. Lämnade ungen i sticket och sedan gnäller hon efteråt offentligt..
Hej Hillevi, tack för beröm. Jag vill helst inte flyga jag heller, men eftersom jag bor i USA och har alla mina nära och kära i Sverige, så utsätter jag mig för det i alla fall. Det blir i alla fall lättare varje år, eftersom barnen blir större.
Monika, det är klart att jag borde ha pratat med kvinnan på en gång, det har du rätt i. Men allt är inte så svart och vitt, jag försökte inte skydda mig själv och jag var inte lat. Jag satt på andra sidan, hade precis fått fast min vilda tre-åring i bältet och vi skulle rulla iväg, det var helt enkelt inte läge att ta den diskussionen då. Vi pratade om det efteråt förstås och jag satt bredvid honom senare, när vi kunde röra på oss. Och det är ledsamt att du uppfattar det som gnäll, jag skrev inte det där för att gnälla, utan för att jag helt anspråkslöst ville resa frågan om hur många vuxna beter sig mot barn och vad som ska vara barnens plats i samhället – om de ska ha någon alls över huvud taget…
Hmm, synd att du inte lyckades få till en permanentlänk, för när jag följer din länk kommer jag till en helt annan krönika. Om barn som testar sina föräldrar. Visserligen intressant, men inte det jag ville läsa…
Jag måste tyvärr säga att jag är benägen att hålla med Monica i mycket av det hon skriver … Sen måste kanske okcså påpekas att barn och föräldrar till dessa också de borde visa lite större tolerans och respekt mot de som faktiskt INTE har några barn med sig. Jag har själv 5 barn boendes hemma i ålder från snart 5 upp till 13½ … och ändå kan jag lova att jag skulle bli minst lika irriterad om någon oborstad unge gjorde detsamma mot mitt säte som blondinen nu blev …
Kanske har jag själv just lämnat alla mina barn hemma med barnvakt och hoppas på en lugn resa på egen hand – och så möts jag av skräniga ungar som inte kan uppföra sig – inte bara en gång – utan flera … Ja det ska väl iaf räcka med EN tillsägelse?
Nej – den där toleransen gäller barnen och deras föräldrar MINST lika mycket. Behandla andra som du vill bli behandlad själv … och nej – allt är inte svart eller vitt heller.
Man får väl ha pli på ungarna, så ökar nog toleransen.