…som något vackert ”drömpar” skiljer sig. Nu är det Kristin Kaspersen och Hans Fahléns tur.
Nej, jag vet, man borde inte blir förvånad. För egentligen vet jag ju hur det är. Att alla alltid säger i intervjuer och hemma hos-reportage att ”allt är så fantastiskt bra och alla sover hela natten och ingen skriker” – för att de måste. För att det inte går att klaga om man är kändis. Då blir det folkstorm.
Men ändå.
Jag vill så gärna tro att de är sådär lyckliga som de ser ut att vara. Sådär jättekära som Gunnar och jag. Fast de har det lite snyggare och mer välstädat hemma…
Så jag känner mig lite lurad. Faktiskt.
Det borde finnas någon lag på att man måste vara lyckligt gift i minst fem år efter ett hemma-hos-reportage.
Bah!
2 kommentarer
Har alltid retat mig på att kändisar alltid är så himla kära, inte lite vardagskärlek här inte. Dom berättar vitt och brett om sin STORA kärlek men när dom sedan separerar är det: inga kommentarer. Så som dom dratt på om sin kärlek är dom nästan skyldiga en förklaring tycker jag. Kristin Kaspersen tillhör ju en släkt som alltid skiljer sig. Så förvånad blir jag inte denna gång.
När jag läste det reagerade precis som du. Jag blev lite besviken.