”Hej!
Jag vill göra ett inlägg i debatten om hemtjänst och kroppsvätskor.
Jag tycker precis som ”någon någonstans” att det är viktigt att de som jobbar i hemtjänsten och vården överlag gör det för att det är något man brinner för och är duktig på, inte minst för vårdtagarnas skull. Hur kan det vara ”socialt snobberi” att säga att man är äckelmagad? Räcker det inte med skammen att sitta nerskiten och inte ha hunnit till toaletten utan att du skall ha någon som klöks och mår illa när de skall ta hand om dig? Det är verkligen inte respektfullt.
Jag tror att det är farligt att se vården som något där ”alla” kan jobba om man inte har något annat jobb. Detta av respekt för yrkeskunnande och verksamhet.
Annars läser jag din blogg och gillar den.
Önskar lycka till med nya bebisen och hoppas att allt går bra.
Linda”
Svar: Tack för lyckönskningarna. Och ja, det är klart att de som jobbar inom hemtjänsten och vården har respekt för dem de jobbar med. Men jag menar – vis av egen erfarenhet – att man får det när man jobbar med gamla och sjuka människor. Jag var 18 när jag jobbade på långvården i Malmö. Inte för att jag brann för det, utan för att jag behövde pengarna. Helt krasst. Men det jag såg och lärde mig där, om människors utsatthet, om kärlek mellan gamla människor, om ömhet – och döden, bär jag med mig än i dag.
I dag är samhället så segregerat. Många ungdomar och vuxna träffar aldrig ens sjuka eller gamla människor. Det är som om vi spärrar in alla som är lite skröpliga bakom galler för att slippa se att alla inte är de där släthyade 25-åringarna som medierna vill att vi ska vara. Helst utan några som helst kroppsvätskor…
1 kommentar
Jag testade en helg att jobba inom demensvården, eftersom jag verkligen behövde ett extrajobb. Jag gjorde mitt bästa för att klara av det och komma över min känsla av ”äckelmagenhet”, att det var något som skulle övervinnas…
Jodå, jag ”kom över” det. Genom att fullkomligt stänga av all PMpati och erkännande att det var människor jag jobbade med. Jag var tvungen att bli en maskin för att inte kräkas. Jag mådde så illa att jag efter en dag på jobbet höll på att spy när jag själv behövde gå på toaletten, eftersom jag nu upplevde allt med den kroppsfunktionen som så äckligt.
Jag sa upp mig efter den helgen. Jag anser nämligen att äldre och sjuka är värda att vårdas av någon som klarar av att bemöta dem med PMpati och känslor utan att kräkas på dem. Jag hade klarat dem, men då hade det krävts av mig att vara en maskin och tänka på dem som ting, inte som människor. det tycker jag ingen är värd.
Varför ska gamla och äldre användas som uppfostringsvertyg? de unga kanske ”mår bra av” att få se det du beskriver, men mår de gamla och sjuka bra av att utsättas för ”Vård” av människor som inte mår bra av att vara där? Skulle du vilja att vi såg på samma sätt på vård av barn, att människor som behöver lära sig PMpati och ansvar sätts i barnomsorgen?
det är troligen jätteäckligt att skjuta armen eller huvudet av någon också. Skillnaden är att jag om jag tvingas till det inte behöver förhålla mig till att samtidigt bemöta ”Fienden” på ett varmt, värdigt och PMpatiskt sätt…
Eftersom alla mina kommentarer brukar försvinna och aldrig bli publicerade ska det bli intressant att se om denna kommer fram…